Säkerheten hos livsmedelsförpackningar

Innehållet i hygienstandarden för livsmedelsförpackningar är ofullständigt

(1) Det finns ingen enhetlig standard för hälsokostförpackningsmaterial. För närvarande finns det ingen enhetlig standard för hälsokostförpackningsmaterials prestanda, och endast ett fåtal produkter har standardregler. Till exempel finns det bestämmelser om lösningsmedelsrester i GB/T10004 – 2008 för flexibla förpackningar, plastkompositfilm, påsar, torrblandad extruderingsmassa och liknande.

(2) De flesta hygienstandarder för livsmedelsförpackningsmaterial gäller för närvarande inte längre, allt fler typer av livsmedelsförpackningar. För att upptäcka lösningsmedelsrester har olika länder fastställt sina mål. I GB/T10004 – 2008 för förpackning av plastkompositfilm, påsar och torra extruderingsföreningar är de viktigaste bestämmelserna "standarden för att restmängden lösningsmedel inte överstiger 5 mg/m2", men det specificeras inte vilken typ av lösningsmedel det gäller. Det finns ingen mer detaljerad uppdelning av alla typer av lösningsmedelsmängder inom intervallet 5 mg/m2. Nationella hälsonormer förbjuder också användning av plastavfall som råmaterial för tillverkning av plastbehållare för livsmedel. Men det finns också en större doldning av skadorna, eftersom plastbehållare för livsmedel är tillverkade av industriella råvaror. Standardgränsen för plastbehållare är för sträng, och den nationella standardkommittén arbetar för närvarande med att uppdatera och förbättra standardarbetet.

(3) De flesta produktstandarder för förpackningsmaterial beskriver inte bara kravet för detektion av lösningsmedelsrester, utan även några enkla sensoriska indikatorer, såsom att förpackningsmaterialet inte får ha en speciell lukt, att blötläggningsvätskan i förpackningen inte får ha en speciell lukt, utan det finns inga specifika kvantitativa indikatorer. Livsmedelsförpackningar kan oundvikligen ha rester av lösningsmedel under produktionsprocessen. Vid djuptryck av plastkompositmaterial och lösningsmedelstorkningsprocessen måste man använda mycket organiska lösningsmedel som toluen, etylacetat och etylketon, etc. I enlighet med processens krav bör lösningsmedlet avdunsta under produktionsprocessen. Av olika anledningar kommer det alltid att finnas mer eller mindre flyktiga lösningsmedel i själva produktionen, så kallade restlösningsmedel. Resterande lösningsmedel är en kombination av flera typer av lösningsmedel. Vanligtvis när innehållet av restlösningsmedel understiger ett visst tröskelvärde kan människor inte känna av det med sina luktsinne, men en hög halt av lösningsmedelsrester kan de uppfatta. Till exempel PVC (PVC) har plastfolie orsakat starka cancerframkallande effekter i hemmet. 《GB9681—1988 Hälsonorm för PVC-gjutningsprodukter för livsmedelsförpackningar 'i en specifik bestämmelse är vinylkloridmonomerhalten mindre än eller lika med 1 mg per kilogram. En vinylkloridmonomerkomposition som finns i PVC-plastfolie bidrar till människokroppen och är cancerframkallande. Europeiska unionen, USA och Japan har förbjudit användningen av denna produkt i livsmedel. Denna produkt har uppdaterats flera gånger, men mestadels för att ändra vissa av dessa parametrar. "Plastfoliehändelser och genomgående; Återigen har vårt lands relevanta standarder utfärdat en försening. Därför är det absolut nödvändigt att utveckla ett kvantitativt index för att upptäcka lösningsmedelsrester för livsmedelsförpackningsmaterial.